Moseldalen Reseberättelse

Höstresa 2015 till Tyskland och Moseldalen.


Resa till Moseldalen och Eifelbergen 2015.


Planerna för denna resa började för ca 1,5 år sedan då vi kom på iden att åka och titta på en Moto-GP tävling under 2015.

Vi är ett gäng 50+ som brukar göra en Mc-säsongsavslutning genom att åka på en Europa tripp månadsskiftet september/oktober, men om vi nu skulle titta på Moto-GP så skulle vi behöva lägga om dessa rutiner, för det körs inga lopp i Europa inom vettigt mc avstånd vid denna tidpunkt.

Vi bestämde därför att tala med resp. överordnade hemma, eftersom vi hade för vana att ta med våra respektive på en mc tur i maj-juni, och då skulle det ju passa bra att kasta om dessa resor så att vi tog med damerna under hösten istället, hoppas ni hänger ni med svängarna?

Sagt och gjort, så fick det bli och nu skulle vi ge oss iväg, jag Peder Karlsson med fru Åsa och våra vänner Calle och Ritva, som för övrigt åker BMW men det brukar gå bra ändå, vi delar ändå inte rum!

Planen var att hinna fram till Moseldalen senast lördag lunch för att kunna besöka en vinfestival senare under kvällen i Brauneberg, en grannby till Bernkastel –Kues som var vårt egentliga mål.

Vi hade 2 alternativ att ta oss dit lite beroende på väder, dels att köra från Kiel direkt, ca 70 mil eller att dela upp resan och göra en övernattning efter ca 50 mil och sedan fortsätta sista biten på lördag morgon. Vi valde det sista alternativet trots att vädret skulle bli bra.


Vi gav oss iväg från Borås på torsdag em. för att ta färjan från Göteborg till Kiel samma kväll, och efter en god middag och lite att förfriskningar under kvällen gick vi till kojs, för att sedan stiga upp tidigt och äta en stabil frukost på båten innan vi lämnade densamma för autobahn söderut en bit innan vi tar av mot Glückstadt och färjan över Elbe. Och nu börjar det, det som vi ska stöta på så många gånger denna resa, nämligen ”Umleitung”, ca 5 km från färjeläget står en bestämd herre och påpekar att den här vägen är minsann ”Gesperrt” och att vi skulle köra tillbaka ca 10 km för att ta en Umleitung, men när vi vände, såg han att vi var från Sverige och då mjuknade han något och frågade vart vi skulle, vi sa att Moseldalen var målet och då brast han upp i ett leende och sa att där hade han minsann varit många gånger. Medan vi stod där och pratade kom det ut en man ur en verkstad, med overall och viftade frenetiskt med armarna, och jag undrade vad vi nu hade gjort för galet??  Det visar sig vara en mekaniker som ville hjälpa oss med vägvalet, så han visar in oss på hans verkstadsgård, in bakom huset och verkstaden och ut på en liten väg som också den ska leda till färjan, enligt GPS’en, och vips hade vi fått vår egen Umleitung. Dagen avslutas med en jättegod middag på ett Waldhotell söder om Dortmund.


Nästa dag tar vi oss till Wehlen ,det visar sig nu att det är här vi ska bo inte inne Bernkastel –Kues som vi hela tiden trott, och där vi ska tillbringa några nätter på hotell Garni.

På kvällen åker vi taxi till grannbyn där det hålls en vinfestival, med allt vad det innebär, bompa -bompa och vin förstås men till min förtret väldigt lite öl, jag är ju ingen vinälskare men några glas blev det i alla fall.  På vägen hem hittar vi en pub som den lokala mc-klubben driver och minsann, där fanns det öl, och kvällen var räddad för min del, men jag vet inte om de andra märkte att jag drack öl!! Förresten så var den klubben av den varianten att man inte körde Goldwing eller BMW, men så serverade man endast Budweiser också!! Ni förstår säkert vilket fabrikat dom körde!! Kvällens höjdpunkter var i alla fall enmannabandet Wolfgang som drog ner stora applåder, tillsammans med taxi resan dit som gick i 150 km med ett bakhjul som hade ventilen åt fel håll, tror vi, för det kändes tydligen som om det skulle flyga upp i baksätet, jag satt fram och märkte naturligtvis ingenting!!


På söndagen kommer vi upp lite sent av förklarliga orsaker, och hoppar inte på hojarna förrän lite fram på förmiddagen och tar oss då till medeltid staden Trier där vi går omkring i centrum och beundrar byggnadsverken.  En del tyskar trodde cirkusen hade kommit till staden, men det var bara vi som bytte om på mc parkringen, så brukar vi ju göra i Sverige, men alla var nog inte vana vid denna frimodighet mitt på dagen.


Nästa dag var måndagen, och vi kör då ca 10 mil utmed de slingrande vägarna utmed Mosel, och tar oss till Burg-Eltz, en gammal borg ursprungligen från 800 talet, men idag i privat ägo och mycket fint skick. Vi bokar in oss på en guidad tur i borgen och får en genomgång i den tyska medeltidshistorien, mycket intressant och sevärt.  På parkeringen står hojarna säkert på asfalt, precis jämte vakt- kuren, för parkeringsvakten var en pensionär som arbetat på Volvo i Köping på 60-talet så han hälsade oss välkomna, och var glad att få praktisera sin svenska när vi kom.  Övriga Mc åkare fick ställa sig på grusplanen längre bort. En jättefin dag summeras och avslutas med en Schnitzel och dryck i Wehlen.


På tisdagen lämnar vi Wehlen för att ta oss mot Nürburg ring, träffar en Belgisk cyklist, som för övrigt hade en jättefin elcykel, och frågade efter bra mc vägar i Ardennerna som vi hade planerat att ta oss igenom några dagar senare, men han insisterade på att vi skulle köra i Eifelbergen istället, visste inte om han ville undvika att svenskar kom på besök i Belgien, men det visade sig att han bara menade väl  för vägarna i Eifelbergen var fantastiska och efter ett antal ”Gesperrt och Umleitung” var vi framme i Kottenborn strax utanför Adenau där vi skulle bo. Efter en fika kom vi på att vi skulle hinna se lite av F1 banan på Nürburg ring innan dagen var slut, och Woao!! vilken anläggning, har varit på många motorbanor under årens lopp men detta tar priset så här långt i alla fall. Passade på att besöka depåbutiken inne vid entrèn, där kunde man köpa t.ex. en Red-bull keps eller en Ferrari jacka, dock passade inte prisbilden vår plånbok.


Onsdag morgon och efter en bra frukost på det lilla hotellet i Kottenborn konstaterar vi att vädret håller i sig, vi har efter 5 dagar i regionen inte haft ett moln på himlen, men det innebär också en temp på 4-5 grader när vi ger oss iväg. Det var tänkt att vi skulle ägna en del av dagen att titta på den fria åkningen på nordslingan, (den passerar ju igenom Adenau) men det visade sig att banan var hyrd hela dagen så vi beslutade att köra en runda i Eifelbergen istället, det visade sig att belgaren som vi talade med dagen innan hade rätt, Eifel är fint att åka mc i, jag tror att ingen av oss upplevt sådana vyer tidigare trots att vi gjort en hel del resor tidigare.

Eller som en bekant sa till mig i Norge en gång om att fotografera,”det är ingen ide att ta upp kameran för man upptäcker bara att det är ännu finare och bättre att fota runt nästa krök”. Ungefär så kände vi, så det blev inte mycket fotat, men det som finns på hårddisken finns ju där så man kan berätta för barnbarnen sedan!!

Så efter en runda på ca 22 mil med ytterligare ett antal “Gesperrt”!! och, ja ni vet vid det här laget, tog vi oss tillbaka till hotellet för att förbereda morgonens körning, men fick då reda på att nordslingan var öppen för fri åkning efter kl 1700, så då var det bara att dra på sig mc kläderna igen., för detta vill man ju inte missa, nämligen att se dessa Porsche och Bmw åkare som tror att dom ska sätta nytt banrekord varje varv dom lägger bakom sig.

Nu ska man vara ärlig och erkänna att de flesta visste vad dom gjorde, men det fanns ju undantag, t.ex. engelsmannen som med frun, ja, eller i alla fall en kvinnlig bekant i framsätet, tog sig fram med varningsblinkers på och filmade hela resan, förmodligen i slowmotion om man jämför med den fart de övriga hade. Vi hade i alla fall en trevlig stund utmed banan, och avslutade dagen med planera och boka hotell utmed den tänkta rutten hem.


Torsdag och vi börjar nu att åka norrut mot Holland, i Eifelbergen får vi återigen uppleva serpentinkurvor och vidunderliga vyer i häftig blandning, stannar vid ett tillfälle och fikar och efter en stund kommer en bil från en lokal tv kanal och stannar jämte oss, riggar upp en kamera för att filma i ett serpentin avsnitt, efter en stund blir dom otåliga och vi frågar vad dom ska filma? Fotografen förklarar att dom på den lokala polisens uppdrag ska filma hur motorcyklar kör på dessa vägar, vi undrar varför, och får till svar att det är ett olycksdrabbat område och man vill göra en informations film om hur man ska/kan köra säkert. Han plockade ihop kameran efter en stund för det var inga mc som dök upp, vi sa att det måste vara en förfärlig otur för det vimlar av dessa annars. Senare under dagen kom vi in i Holland och for fram på Napoleons allè, och nu vet jag hur han tog sig fram, nämligen med linjalens hjälp, maken till raksträckor får man nog leta efter, först ett streck på ca 10 km sen 5 graders kurva och 10 km rakt igen, någon måste ju ha stött till bordet när han skulle dra strecket, och så fortsatte det en bra stund. Annars gillar vi att åka i Holland, jättefina vägar och en trevlig inramning med alla kanaler. Kommer fram till vårt boende i Elsendorp, och käkar en jättegod anka till middag på kvällen. Nu börjar det kännas att vi är på väg hem och det blir lite hemlängtan trots att vi har en så fin vecka bakom oss.


På fredagen tar oss vidare hemåt i Holland, rondellernas och trafikljusens förlovade land, passerar över gränsen till Tyskland en liten stund och stannar till och fikar i Emmerich, en liten stad utmed Rhen med en otroligt fin strandpromenad med en massa cafèer och restauranger, vi satt i solen en bra stund och bara njöt av tillvaron och en inköpt våffla, medan båtar och pråmar passerar förbi på Rhen. För er som inte varit här kan jag rekommendera ett besök, hade vi bara veta om denna stad tidigare hade vi definitivt lagt en övernattning här. Hur som helst fortsätter vi mot vårt mål denna dag nämligen Papenburg i Tyskland, och tar in på ett hotell med en hotellvärd som välkomnar oss med ett rungande “Hello Schwedishen “!! och förklarar att han och mamma sköter ruljansen, sedan drar han hela historien om hur hotellet hat vuxit under de 3 generationer som de huserat här. Han ville väl bara väl men det blev lite väl mycket skryt och tjat, så efter en god middag på ett annat hotell i staden smyger vi upp på våra rum, för att inte han ska märka att vi kommer hem. Under frukosten nästa morgon förklarar han att de övriga gästerna beundrat våra hojar kvällen innan. När vi så äntligen kommer iväg så styr vi mot Kiel och båten hem, vi kommer fram i god tid innan det är dags att åka på färjan och stöter på 3 st. svenskar på mc som vi börjar språka med. Dom undrar hur det är att köra sådana mc som vi har (själva körde dom Bmw RT, GS och Yamaha Super Tenere), jag säger naturligtvis att guldvingen är den bästa hojen som finnas medan Calle gapskrattar, jag förstår inte varför? detta gör han jämt när jag förklarar att Guldwingen är bäst! sedan frågar dom var vi varit och vi förklarar stolt att vi minsann varit i Moseldalen och Eifelbergen i drygt en vecka, varefter vi pliktskyldigt frågar dom detsamma, “Vi har varit på Sardinien och varit iväg i 24 dagar” får man då till svar!!  Vår tripp blev med detsamma lite mindre och vi kände oss som om vi tillhörde B -laget jämfört med dem.

Vi avlutade kvällen med ett par goda drinkar till lite skön livemusik och började spåna på nästa tripp, kanske till Sardinien, vem vet.

Apropå Moto-gp resan får jag lov att återkomma, den blev nämligen inte av då undertecknad helt glömt att ”lillbrorsan” fyllde 50 bast den helgen vi tänkt åka.

Text .

Peder Karlsson